Pimpla abborre: utrustningen en nybörjare behöver

En grön handisborr står kvar i det nyborrade hålet på en frusen sjö, med snötäckt skog på andra sidan.
En grön handisborr står kvar i det nyborrade hålet på en frusen sjö, med snötäckt skog på andra sidan.

Fiskeaffären säljer dig gärna en ask med sextio pirkar. Du behöver fyra. Abborrpimpel är den billigaste ingången till svenskt vinterfiske som finns, och det som avgör om du får fisk är inte hur många beten du bär med dig ut, utan hur snabbt du borrar nästa hål. Två val i utrustningen styr ändå allt annat, så dem är det värt att göra rätt.

Vertikalpirk eller balanspirk, där ligger hela valet

Sportfiskarna pekar ut två tekniker som de enklaste för abborre från is, och skillnaden mellan dem är vad de lockar in.

Vertikalpirken är nybörjarens. Den går rakt ner, imiterar en liten fisk som jagar ett ännu mindre byte, och abborren hugger oftast på den färgglada kroken under, inte på pirken. Lagom storlek är 4 till 7 cm i silver, silver och guld eller silver och koppar. Vänerpirken, Vimpirken och Bergmanpirken är beprövade modeller som fortfarande gör jobbet. Mellan pirk och krok sitter en pimpellänk på ungefär 30 mm. Nylonlina i 0,18 till 0,20 mm räcker hela vintern.

Balanspirken hänger vågrätt i linan och skjuter ut åt sidan när du rycker, som en förvirrad betesfisk. Den ger färre fiskar men grövre, och den kräver kraftigare grejer. Ett styvare spö och lina upp mot 0,40 mm, för en balanspirk på 9 cm väger runt 25 gram. Välj färgen efter betesfisken i sjön, annars gult.

Krokstorleken betyder mer än de flesta tror. Anders Bergman, SM-guld i pimpel 2017, kör storlek 16 på småabborre och går upp till 12 eller 10 när fisken är grövre. Linan följer samma logik: den bromsar pirken på vägen ner, så för tunn lina får pirken att gå fel och kroken att trassla. Bergman själv håller sig kring 0,20 mm.

Bergmanpirken, för övrigt, fick sin nuvarande form i Krylbo i södra Dalarna 1924 och patenterades 1942. Den har överlevt hundra vintrar av nyare beten, vilket säger något om hur lite som egentligen behövs.

En ask full av mormyskor i silver, koppar och mässing
En ask med sextio beten. Du kommer ändå att fiska med fyra av dem.

Dunka botten, räkna till trettio, borra nytt hål

Sänk pirken till botten och dunka den i bottnen några gånger innan du börjar fiska. Ljudet och slammet som virvlar upp drar dit fisk. Höj sedan en decimeter och jobba 20 till 30 cm över botten med korta lockryck och fem sekunders paus emellan.

Står det abborre i hålet känner du det inom 20 till 30 sekunder. Känner du ingenting på tre minuter är hålet tomt, och då är det billigare att borra ett nytt än att sitta kvar och hoppas. Abborren flyttar sig sällan långa sträckor på vintern, så rörligheten måste komma från dig.

Bommar fisken hugget, lyft armen lite och sänk pirken långsamt igen. Då hinner abborren suga in kroken ordentligt. Har du hittat ett stim plockar du det oftast uppifrån och ner.

Läs humöret innan du byter bete

Två signaler är värda att lära sig direkt.

Får du ett kraftigt hugg men ingen fisk har den tagit själva pirken och inte kroken. Det är stunden att byta till balanspirk. Är det trögt i stället, lugna ner rörelsen rejält och sätt agn: maggot, fjädermygglarver eller en vanlig lövmask på en liten mormyska under en tafs. En pirk som studsar och far är precis fel för en abborre som knappt vill äta. Masken har dessutom fördelen att den håller sig i burken betydligt längre än maggoten.

En ärlig förväntan här. Nio av tio svenska pimpeltävlingar vinns på småabborre, runt 50 gram, och det beror på att småabborren fortsätter äta genom dåligt väder medan de stora slutar. Räkna med många små och betrakta kilofisken som tur, inte som kvällens mål.

Var abborren står, och varför lufttrycket flyttar den

Bergskanter, djupbranter, sund och kanterna runt grund är klassikerna. Men abborren kan också stå pelagiskt, ute i frivattnet på sju till åtta meter, och de fiskarna är ofta större än de vid land.

Djupet följer vädret. Efter flera dagar med lågtryck står abborren djupare, på högtryck står den grundare. Borra dig utåt från stranden tills du hittar fisk och håll sedan det djupet längs en linje i stället för att sprida hålen slumpmässigt. napp visar trycktrenden vid vattnet närmast dig, så du vet vilket håll du ska börja söka i innan du ens har lastat pulkan. Vet du dessutom vad abborren äter i just den sjön blir det enklare: gott om kräftor betyder grunt på hårdbotten, gott om nors betyder djupare och gärna en bit upp i vattenpelaren.

Trycktrenden förtjänar ett eget kapitel, och det finns i isfiske och barometer. Kortversionen är att riktningen betyder något, siffran gör det inte.

Isen, och de fiskar du släpper tillbaka

Tio centimeter kärnis är måttet att utgå från, och det är ett minimum, inte en garanti. Vind, ström och snödjup gör isen ojämn, så knacka dig fram med ispiken och kontrollera om under förflyttningar. Ha isdubbar lättåtkomliga under hakan, en kastlina, torra kläder i en tät plastpåse och mobilen i vattentätt fodral. Gå inte ut ensam.

En sak till som är lätt att missa. Under ungefär minus tio grader går det inte att återutsätta fisk skonsamt, för ögonen far illa av kylan och slemskiktet skadas mot snö och is. Fiska med måtta de dagarna. Abborre över 40 cm är viktig för reproduktionen och smakar sämre än de små, så den får gärna gå tillbaka.

Det napp gör åt dig är den tråkiga delen. Appen läser livevädret vid ditt närmaste isvatten, väger in temperatur, lufttryck och tid på dygnet, och rangordnar hur troligt det är att varje art hugger just nu, med skälet utskrivet så att du kan säga emot. Slå upp abborre eller bläddra bland vattnen i din region, gratis och utan inloggning på napp.fish. Rankningen är en fingervisning, inte ett facit, och den säger ingenting om fiskekort eller fredningstider. Isen bedömer du själv, varje gång.

Foton: Ronja Addams-Moring, CC BY-SA 3.0 · R. Henrik Nilsson, CC BY 4.0

Mer från bloggen